Ligger i min säng med min ena katt Sören sovandes brevid mig. Har just hittat en låt som jag sökt i ungefär 2,5 år nu så lyckan över det är obeskrivlig! (Wedding Theme From Candy - Johnette Napoltano)
Min dag började 13.30 idag, förstår inte att jag kunde sova så länge. Blev arg då jag vaknade, hela dagen var ju borta och förstörd! Hatar verkligen att vakna så sent, får panik.. Ska börja ställa min väckare, kan inte lita på min "inbyggda" längre.

Kändes bättre då jag väl klivit upp och tagit mig en kopp kaffe, dessutom var ju min älskade storebror Robin hemma på permis från sjukan! (Han har haft så värk i ryggen, röven och benen att han knappt kunnat gå. Började för 5 veckor sedan och har bara blivit värre. Vad som är fel finns fortfarande inget definitivt svar på. De har hittat något i hans rygg på en röntgenplåt och misstänker akut diskbråck.)
Har verkligen inte kunnat sova de nätter han legat inne.. Han skulle egentligen åka tillbaka i morgon men värken tog nästan kål på honom så han åkte tillbaka redan ikväll, vilket resulterar i att jag återigen ligger här sömnlös. Jag vet inte varför men det tar mycket ondare i mig då Robin inte mår bra än då jag själv mår dåligt.. Skjuter nästan hellre mig själv i huvudet än att se honom lida. Kan nog inte förklara detta bättre än att jag helt enkelt verkligen älskar honom.

Nog om detta, jag hade inte alls planerat ett långt inlägg men har ju ändå inget annat för mig så.

De senaste dagarna har jag funderat väldigt mycket. Jag tror att jag har bestämt mig vad jag vill nu. Vad jag vill ha ut av mig själv och vad jag vill göra av mitt liv. Jag har en hejdundrans plan, och tänker inte ge mig. Som en klok vän sa, se alla problem och hinder som en utmaning i taget.
Jag tror att jag fått mig en helt ny syn på livet. Hur jag lyckats med detta kan jag inte riktigt svara på men det har gått åt väldans många timmar av funderande.
Ska i och med detta försöka att inte koncentrera mig på motgångarna, utan på uppgången efter "mindre svackor". Finns ingen väg som är helt slät, inte ens den nyasfalterade.
Meeen ibland är det som så svårt. Och av någon anledning så tillåter man sig själv att vara pessimist. Man tappar bort engagemanget och hittar det inte, som att leta efter något viktigt i en tom ficka.
Vart fan tog det vägen?

Förbannat vad jag lessnar på mig själv ibland.

"Stop all this weeping, swallow your pride
You will not die, it's not poison"